Svenska företag har generellt en bra säkerhetskultur, menar Johan Berglund, research manager på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som forskat inom området.
– Jag tycker att det finns bra diskussioner i Sverige idag kring säkerhetskultur och mycket har hänt under de senaste tio åren, säger Johan Berglund.
Under SSG Säkerhetskonferens, som arrangerades den 20 mars, var temat Praktiskt taget säkerhetskultur och en av talarna var Johan Berglund som arbetar som research manager på myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Johan Berglund har bedrivit industri- och arbetslivsforskning med inriktning mot säkerhetskultur, något som bland annat mynnat ut i boken ”Why safety cultures degenerate - and how to revive them”. I Sverige har säkerhetskulturarbetet i allmänhet kommit ganska långt, menar Johan Berglund:
– Jag tycker att det finns bra diskussioner i Sverige idag kring säkerhetskultur och mycket har hänt under de senaste tio åren. Det känns som om man tar detta på allvar, utan att fastna i plattityder. Men säkerhetskultur handlar inte bara om enskilda skiftlags eller operatörers sätt att arbeta efter checklistor och rutiner, utan i ett bredare perspektiv kring hur man fångar upp olika typer av risker och att man kan påtala detta. Säkerhetskulturer påverkas inte sällan av beslut och prioriteringar högre upp i organisationen.
För en hållbar säkerhetskultur är det långsiktiga perspektivet av avgörande betydelse.
– Frågan är hur medarbetarna uppfattar det, säger Johan Berglund. Ligger det i linje med företagets arbetssätt, eller gör man mer tillfälliga insatser och ringer in någon konsult som kollar lite hur det ser ut. Det måste finnas möjlighet att jobba på ett sådant sätt att man förebygger risker proaktivt och att man kan försäkra sig om att man de facto arbetar för att motverka olyckor och incidenter.
Sparkrav kan äventyra säkerheten
Under många år har sparkrav hållit många industrier i ett hårt grepp. Anläggningar har körts under lång tid med bristande underhåll, något som kan äventyra säkerheten för medarbetarna och i förlängningen även för allmänheten.
– Många industrianläggningar byggs för att hålla ett visst antal år, och sedan ska man bygga nytt eller uppgradera, säger Johan Berglund. Såklart beror det på hur man byggt dem och var, men det är ingen optimal situation. Om något liknande som Fukushima hände i Sverige, med motsvarande konsekvenser, vad skulle vi få för diskussioner här då kan man fråga sig, och hur skulle det påverka samhället?
Det finns några exempel i Sverige på verksamheter där säkerhetskulturen har kritiserats.
– Vi kan ta fallet med förlossningsvården på Karolinska och även det svenskarättsväsendet i samband med Quickutredningen som exempel. Det blossar upp saker lite då och då. När kritiska röster höjs, vart tar de vägen? I värsta fall går man till en lokaltidning och bråkar lite. I branscher där säkerheten är viktig måste man ta hand om de kritiska rösterna på ett konstruktivt sätt. Finns det de som ser det vi andra inte ser? Hur fångar vi upp det?